Hantverkaregatan

I boken Hantverkaregatan från år 1980 skildrar Sven Edvin Salje den miljö i Jämshög, där han växte upp på 1920- och 1930-talen. Boken är främst en mänskligt varm skildring av Saljes barndomsgata och de människor som rörde sig där. Men i berättelsen kommer vi också, som så ofta hos Salje, in i en målande och levande berättelse om de ekonomiska och sociala förhållandena i ett litet sydsvenskt samhälle under den tiden. Vi får läsa om skillnaderna mellan Bygatans affärsmän, läkare, präst och veterinär, och Hantverkaregatans småhantverkare. På den cirka 250 meter långa gatan bodde skomakare, skräddare, murare, målare, snickare (Saljes far), smed, färgare och urmakare. Där fanns dessutom trädgårdsmästare och telefonstation. Man var tvungen att för försörjningen bedriva småbruk vid sidan av hantverket. Livet var en kamp för en dräglig tillvaro men det handlade också om hjälpsamhet och grannsämja för att det skulle fungera.

map_icon
Karta

Hantverkaregatan skildrar Salje en tidsmässigt ganska nära men levnadsmässigt mycket avlägsen tid: logar och vedbodar rivna, få vet att här stått en smedja, ingen sköljer saftflaskor i bäcken. Klapptavlorna har ruttnat och flutit bort. Tvätterskornas melodier har tystnat. Inga femtioårskalas. Inga julbjudningar. De bortdragande tog Hantverkaregatan med sig.