Årsmötet 2016

Solen strålar från en klarblå försommarhimmel, vilket den enligt ordföranden Gustav Fredriksson brukar göra när Saljesällskapet håller årsmöte. Flaggan hälsar välkommen från flaggstångens gyllene topp, som pryder framsidan av Jämshögs folkhögskola. Inne i foajén finns redan rektor Per Andersson, Bengt och Ing-Marie Bejmar, Gustav Fredriksson, Åke Giselsson, Johnny Karlsson och Ingemar Lönnbom på plats. Från matsalen letar sig bryggkaffets doft ut och ger denna lördagsmorgon en känsla av hemtrevnad. I köket dukas det fram frallor och pålägg. Detta ombesörjer Kristina, Helena och Helga.

   

Sedan kom de, Saljesällskapets medlemmar. De kom från Blekinges alla väderstreck och från Stockholms, Södermanlands, Västra Götalands, Hallands, Småland och Skåne län. Matsalen fylldes av röster och behagligt porslinsklirr. Extra trevligt var det att se Esbjörn och Gert Salje i vimlet. Nya bekantskaper stiftades och gamla återsågs. Bengt Bejmar kontstaterade glatt att detta är årets höjdpunkt! Årsmötet leddes av en van Gustav och med en valberedning som lade fram förslag som föll mötet i smaken gick det smidigt och snabbt. Kassör Per Hansson avtackades och en ny ledamot valdes in, Leif Håkansson från Karlshamn. Välkommen! Det blev således tid till att sträcka på benen, mingla och titta på böcker innan dagens första föreläsare äntrade scenen. Stefan Edman, biolog och författare, inledde med att tala engagerat om fåglar som flyger långt, 200 mil. Det är sannerligen något att förundras över att dessa små och lätta fjäderkroppar navigerar med hjälp av stjärnhimlen och när det är disigt ”kopplar” de över till magnetnavigering för att slutligen använda sig av lokalkännedom. Vi fick lyssna på fågelkvitter och grodläten. Stefan förklarade stressen bakom dessa ljud, stressen över att kanske inte hitta någon att para sig med för att säkerställa den egna artens överlevnad. Sedan talade han om och beskrev det vackra i vårt svenska kulturlandskap, en skönhet som är unik tack vare sin artrikedom. Tänk om man kunde sätta en prislapp på denna skönhet? En prislapp på blåklockan? Hade det varit lättare att skydda och värna våra unika hagar, frambetade av nötkreatur då? Förutom skönheten är detta också vår historia och dess framväxt under århundranden berättar för oss hur tidigare generationer har brukat skog och ängsmark. Naturens specifika struktur med sina hävdgynnade arter är en del av vår identitet.

Under lunchen fick vi möjligheter att prata och lyssna på minnen om möten med Sven Edvin Salje, i egen person eller genom hans texter. Med den goda lunchbuffén i magen satte vi oss åter tillrätta i det halvrunda ljusa rummet som i folkmun kallas för torget. Nu fick vi möta Urban Emanuelsson professor på SLU:s Centrum för mångfald och Maria Petersson, arkitekt, konstnär och musiker. Vi fick för oss berättat om hur skog och betesmark brukats sedan tiden då vi blev bofasta. Vad är det som präglar gamla betesmarker och som signalerar att människor och djur har vistats där? Vad är det för markörer vi ska titta efter, hur ska vi kunna ”läsa” kulturlandskapet?  Med hjälp av pedagogiska och vackra bilder, Marias akvareller och ljuvlig fiolmusikfylldes tid och rum av historiens vingslag. Likt smultron på ett strå trädde Urban på begrepp som svedjebruk, hamlade träd, löväng, surskog, och stubbskottsäng. Det sistnämnda finns att skåda och uppleva på Skånes Naturvårdsförbunds gård i Hörjel. Urban förklarade samband och betydelser mellan människan och djurens direkta eller indirekta spår för kulturlandskapet. Graden av påverkan har varierat över tid och hänger samman med uppodling och det behov man hade av olika resurser från skogen.

Maria spelade vackra visor och när hon frågade vilka som skrivit text och musik fanns det kunniga medlemmar som kunde svara.  Mot slutet av Urbans och Marias program stod vi alla upp och hyllade vår natur genom att tillsammans sjunga Taubes ”Änglamark.” Avslutningen stod Edman och Emanuelsson för tillsammans. Engagerade medlemmar ville veta hur bevarande och produktion kan samverka för att möjliggöra en fortsatt levande landsbygd med fokus på mångfald. Här fanns det många kreativa förslag och vi hade behövt en lördag till på oss… Allt har dock ett slut, också trevliga tillställningar som denna. När medlemmarna lämnar Jämshögs folkhögskola lyser alltjämt solen från klarblå himmel och rektor Per Andersson halar flaggan.

Erika Silfver